Sara Ekwall
Det är när jag ser ut över pappershögarna som jag försöker sortera, som jag ibland kommer att tänka på den verkligen trogna Birgitta-forskaren, Sara Ekwall (1895-1988)
. 
I början av mitt letande, som jag så småningom förstod var ett forskande, dök det hela tiden upp nya namn – det var Karin Boyes gamla vänner från Uppsala som jag träffade på Kungliga Biblioteket, Allan Sjöding t ex, som nämnde olika personer jag borde kontakta, bland andra Sara Ekwall, som delade en dubblett med Karin Boye i Uppsala, i mitten av 20-talet.
Jag vet inte mycket om Saras Ekwalls liv utöver att hon ägnade en stor del av sitt liv – kanske hela – åt den Heliga Birgitta, både i Sverige och Italien. Hennes bidrag finns publicerade i Fornvännen, Historisk tidskrift, Konsthistorisk tidskrift och Kyrkohistorisk tidskrift, m m. Hon var ogift och hade inga barn, men huruvida det var självvalt, det vet jag inte. Det har sagts mig att hon hade en bror som försörjde henne.
Jag hade bett att få tala med Sara Ekwall, och vi träffades på Handskriftsavdelningen på Carolina Rediviva, Universitetsbiblioteket, i Uppsala.
På den tiden såg Handskriftsavdelningen helt annorlunda ut, inga säkerhetsanordningar och bestämmelser som nu, utan vi satt inne på Handskriftsavdelningen i var sin fåtölj och talades vid, och jag minns att hon hade kappan på sig inomhus.
Sara Ekwall hade nog passerat de 80 då, hon var född 1895, och var en tunn och lite skäggig gammal dam, som försvann ner i stolen.
Jag tror inte de hade mycket gemensamt, de studerade båda, men Sara berättade att under den tiden som de delade bostad, så var Karin Boye uppvaktad av poeten Nils Svanberg. Det var en uppvaktning som hon inte var så förtjust i.
De hade emellertid bestämt sig för att träffas – fem gånger – och vid ett sådant tillfälle då de träffades hemma hos Karin, så kysste han henne. Efteråt sprang Karin Boye in i Saras rum och kastade sig ner på golvet och grät.
Det blev ju ingenting emellan dem. Jag fick en gång ett brev från en vän till Nils Svanberg, och den mannen berättade att han aldrig hämtade sig från sin förälskelse i Karin Boye. (Det är här jag borde uppge källan, men mitt material är som bekant på KB.) Flera av kärleksdikterna han skrev ska ha varit riktade till henne. Han levde inte så länge, han var född 1902 och avled 1939.
Jag har försökt hålla reda på alla jag har intervjuat, och så kom det sig att jag besökte Sara Ekwall då hon låg på Ulleråkers sjukhus i Uppsala. Det står omnämnt som ett mentalsjukhus, men jag fick en känsla av att just den avdelning hon var intagen på var mer som ett äldreboende, kanske för personer med demens av olika slag.
Jag hade önskat att jag hade haft en kamera med mig, för jag glömmer aldrig den sal hon bodde i. Det var kanske 20 äldre kvinnor i salen, tio på varje sida av rummet.
Varje patient hade en säng, ett nattduksbord och en stol framför nattduksbordet. Detta stod dikt intill nästa patients säng och nattduksbord, och den intill nästa, osv. Och på den lilla ytan levde varje individ. Jag har för mig att Sara Ekwall hade det sista utrymmet i raden, längst in i rummet, närmast väggen.
Jag var med på Sara Ekwalls begravning, men besökte inte hennes grav förrän många år senare, och fann då att gravstenen var borta, och att det låg en annan person begravd där, en man.
Sara Ekwalls grav skulle finnas kvar till ungefär 2030 och jag kontaktade Kyrkogårdsförvaltningen i Uppsala för att fråga varför den hade använts tidigare än bestämt, och det hade att göra med att ingen längre betalar för graven. Sara Ekwall ligger begravd intill ett träd, och hennes kvarlevor ska finnas kvar, även om själva gravstenen är borttagen.
Det var Carolina Rediviva som ärvde det Sara Ekwall hade skrivit om Heliga Birgitta och annat. Där finns även utkast till ett testamente och jag har för mig att hon önskade att pengarna hon efterlämnade skulle användas för att översätta vissa handlingar på italienska till svenska. Hur det gick med det vet jag inte.
Men jag glömmer aldrig salen med alla tanterna, och vilken koncentration det måste ha krävt, om hon tidvis var medveten om sin situation, för att leva på detta lilla utrymme. Jag har för mig att hon satt med ryggen mot oss. Jag lyckades inte få kontakt med henne.
Det kan tyckas att det här handlar mer om Sara Ekwall än Karin Boye, men så många av hennes vänner var intressanta i sig, inte enbart för sin vänskap med Karin Boye.
Jag har sökt efter ett foto på Sara Ekwall, men har ännu inte lyckats finna något. Jag trodde det skulle finnas bland de foton hon lämnade efter sig, och vände mig till Universitetsbiblioteket och Fråga bibliotekarien, men det fanns ingenting där. Hon finns inte heller i Universitetsbibliotekets porträttkatalog. Men, föreslog jag, hon kan finnas i någon av böckerna över de olika nationerna i Uppsala. Och ja, hon fanns där, i Stockholms nation!
Tack arkivarie Mats Höglund! Tack för hjälpen!
