Hej!
Jag heter Pia-Kristina Garde, jag är född i Stockholm 1951, men har bott lite varstans, på grund av en brokig uppväxt. Fosterhem, internatskola m.m. Större delen av min biologiska släkt bor i USA och Canada.
När jag var 17 år gammal kom jag in på Statens skola för Scenisk utbildning – som den hette på den tiden – i Malmö, och gick där i tre år. Jag arbetade aktivt som skådespelare mellan åren 1971 – 1975, då jag flyttade efter släkten till USA, till Los Angeles, och där vidareutbildade jag mig vid The Lee Strasberg Theatre Institute.
Jag hade tagit med mig några svenska dikter till USA, och en av dem var Karin Boyes Hur kan jag säga… och förmodligen var det den som satte igång allting. Det var där i USA som jag en natt drömde att jag skulle skriva tre böcker om Karin Boye, en med foton, en med anteckningar, och ett manus.
Den första gången jag hörde talas om Karin Boyes död var omkring 1963, under en resa med min fostermor, Lisa Josefsson. Vi passerade Alingsås, och hon pekade på ett berg och sa: Där dog Karin Boye! Jag hade fått Karin Boyes samlade dikter av min biologiska mor, Mirjam Svenhard, och det var antagligen därför min fostermor pekade ut platsen.
När jag återvände från USA, 1976, började jag, så att säga, leta efter Karin Boye, och det är ett arbete som fortfarande pågår.
Det blev faktiskt tre böcker om Karin Boye, om än inte med det innehåll jag drömde om. Det blev en fotobok, medan de andra två innehåller okända brev och berättelser, och en samling intervjuer. Av det tänkta manuset har det enbart blivit några scener och tankar, men det jag tänker göra just här, är att dela med mig av mina anteckningar, samt foton och intervjuer. Jag har fortfarande mycket opublicerat material.
När jag väl kom i gång och fick kontakt med människor som hade känt Karin Boye, så fick jag ofta rådet att inte ägna mig åt hennes privatliv, det var hennes verk som var det viktiga. Jag förstod långt senare att vännerna ville skydda henne, efter avslöjandena i Margit Abenius bok, Drabbad av renhet, och i en annan bok med erotiskt innehåll, vilket på sin tid var chockerande.
Men det blev givetvis så, att det blev just det privata som blev min nisch. Jag är ju inte litteraturvetare, utan bara en intresserad människa som ställer frågor.
Så det här arbetet kommer att handla om möten, om brev som man inte förstår betydelsen av förrän långt senare, om intervjuer och annat. Det kommer även att handla om mina egna tankar om Karin Boye och människorna omkring henne, och det är bland annat där de efterkloka tankarna kommer in.
Välkommen till den värld jag har levt i, av och till, sedan 1976.