För några år sedan träffade jag ett norskt musikerpar, Benedicte Torget och Öystein Sevåg, som hade sökt upp mig för att de arbetade med ett projekt om Karin Boye.
Vi träffades hemma hos mig och de berättade om sin musik och om att de hade tonsatt en hel del av Karin Boyes dikter.
Jag har tidigare fått frågan om jag vill lyssna på tonsättningar, men eftersom jag inte kan något om musik så har jag sagt nej. Men det blev annorlunda den här gången.
De berättade om hur de hade rest till Frankrike, där de fick låna ett gammalt hus. De hade lagt ut Karin Boyes dikter på ett stort bord, och sedan gick de runt det där bordet och läste och funderade, och valde sedan ut de dikter var och en ville tonsätta.
Jag i min tur kunde berätta en hel del som de inte kände till, till exempel om en dikt var riktad till en speciell person.
Jag minns när jag hörde deras CD första gången, hur jag verkligen greps, och i några fall nästan tappade andan, för att de hade fått mig att förstå sådant som tidigare hade gått mig förbi. Vid ett tillfälle blev jag så tagen av insikten de gav mig att jag ropade till.
Jag hoppas ni vill söka på Benedicte Torget på Youtube, och Många röster talar, eller Allt allt jag ägde, för att ta några exempel.
Jag har varit helt handlingsförlamad en tid pga självisoleringen, så ingenting har blivit skrivet, men plötsligt kom det ett meddelande om att paret skulle ge en konsert på FB, och den var väldigt inspirerande och rörande. Jag är tacksam för det!
Med vänlig hälsning från Isoleringen.
Vi kämpar på!