Ruffas matte

När jag gick i pension flyttade jag till Vadstena, utan att känna en enda människa.  Men under mina promenader längs Strandpromenaden kom jag att hälsa på många hundar, och kom i samtal med deras hussar och mattar.

En dag, på väg ut mot fyren, träffade jag en kvinna som hade en liten rufsig svart hund, som hon sa hette Ruffa.

Jag sa att jag hade känt en Ruffa, Barbro Alvings dotter, och så kom det sig att vi började prata, kvinnan och jag.

Jag hade tänkt börja gå på Vadstena Folkhögskola, på Empiren, deras kurs för seniorer, och det hade kvinnan också tänkt, så jag gick till expeditionen och frågade om jag inte kunde få bli placerad i samma grupp som M. Lignell, som jag hade fått veta att hon hette.

Den jag talade med, letade efter kvinnans namn, och sa sedan: Lignell… Lundberg.

Men!

Jag ringde genast och frågade om M. hade känt Karin Lignell-Lundberg, och det visade sig vara hennes faster.

Karin Lignell-Lundberg var vän med Karin Boye sedan åren på Åhlinska skolan, och det finns brev där Karin Boye berättar att hon har gift sig, m.m.

Jag hade aldrig sett något foto på henne, men M. sa att hon hade foton i flera album, och även på Karin Boye.

Så småningom fick jag ta del av Karin Lignell-Lundbergs fotoalbum, och där fanns bland annat detta foto på henne själv 1917, och det glada fotot av Karin som måste ha varit taget efter 1920, då hon tog studenten.

Jag blir ju ibland förundrad över hur jag finner material. Hade jag gått ut en kvart senare, hade vi kanske aldrig börjat talas vid. 

Jag har fått många vänner genom mitt Karin Boye-arbete. Och så blev det även den här gången. M. och jag träffas och håller kontakten, och det är väldigt trevligt.

Men lilla Ruffa däremot finns inte mer.

Ett tillägg, efter att ha talat med M.:

Det var så att en stor hund hoppade över ett staket och bet ihjäl Ruffa framför M. som inte hade en möjlighet att rädda henne. En oförglömlig händelse som hon emellanåt drabbas av.  De stod varandra väldigt nära.