Du kan inte ana…

En av dem som blev ett verkligt stöd för mig genom åren, var journalisten Barbro Alving ”Bang”. Tyvärr var det så att hon drabbades av afasi, så vi kunde inte prata med varandra, men jag kunde berätta om vad jag höll på med, och hon sa enstaka ord eller gjorde ljud.

Innan detta hände, så hann vi göra en intervju, som jag får återkomma om, men Barbro Alving hade själv tänkt skriva om Karin Boye, så hon ville egentligen inte berätta så mycket, men det blev alltså inte av på grund av sjukdom och ålder. Men efter Bangs död, gav hennes dotter, Ruffa Alving, ut hennes redigerade dagböcker under ett antal år, och där finns både Karin Boye och Margot Hanel och många andra med.
Bang sa en gång ”Du kan inte ana vilka personligheter det har gått lösa i det här landet!”, och det tror jag verkligen är sant. Jag hade gärna träffat Lydia Wahlström och Klara Johanson för att ta några exempel.

Jag talade vid minnesstunden över Barbro Alving i S:ta Eugenias Katolska kyrka i Kungsträdgården, i februari 1987. Min mor, Mirjam Svenhard, var där. Hon var journalist och beundrade Bang väldigt mycket. Det var sista gången jag såg henne, hon avled hastigt i juni samma år.

En av de tänkta titlarna på mitt arbete var Gravar och välsignelser.
Välsignelser för att arbetet med Karin Boye och människorna omkring henne, har berikat mitt liv på så många olika sätt, och jag fick träffa så många vänliga och hjälpsamma människor, som gav av sin tid till mig. Flera av dem blev ju dessutom nära vänner.
Gravar, för att de alla, med något enda undantag, har gått ur tiden. Inte tänkte man på det, när allt det här började, att man skulle gå på så många begravningar.

En av dem var Barbro Alvings. Jag fick vara med på den lilla begravningen i Marie Bebådelse katolska kyrka i Stockholm.
Jag minns i synnerhet några av orden som prästen sa, han sa: Det är bra att ha vänner i himlen.

Barbro Alving ligger begravd vid Ytterselö kyrka, Stallarholmen.