Karin Boyes sista dagar i livet…

Karin Boyes sista dagar i livet…
Jag får förklara lite, om de olika personerna som var inblandade i hennes liv.

Karin Boye var ledamot och skattmästare i Samfundet De Nio, en litterär akademi, bildad 1913.
Problemet var att hon inte var så bra på att räkna, men det hade alltid ordnat sig eftersom hennes bror, Sven Boye, hjälpte henne. Han var emellertid inkallad, så hon fick klara det själv, och just vid den här tiden, 1941,  kämpade hon med detta och det finns upprörda brev om att hur hon än räknar, så stämmer det inte. Det handlade om en tioöring, som höll på att driva henne till vansinne. Man kan nästan se den som en symbol, för allt som pågick omkring henne.

I Stockholm levde hon med sin partner, Margot Hanel, en tyskfödd judisk kvinna, 12 år yngre än Karin Boye.

I Alingsås befann sig Anita Nathorst, som var svårt sjuk i cancer sedan tio år. Karin Boye, som kände henne sedan de sena tonåren hade vistats hos henne av och till i flera år. Hon var mycket förälskad i Anita Nathorst, och skrev dikter till henne, men det var inte en besvarad kärlek.

Här blir det lite komplicerat; Anita Nathorst levde i en relation med stadsläkaren i Alingsås, Iwan Bratt. Hans hustru hade lämnat honom för en annan man, och medan hon var borta levde Anita med honom,  officiellt som hans husföreståndarinna.

Hustrun ville nu komma tillbaka, men kunde inte återvända förrän Anita Nathorst antingen hade avlidit, eller flyttat. Men, Anita dog inte, men bestämde sig för att flytta till Malmö, för att dö där.

Karin Boye var mycket engagerad i detta, och hade varit i Alingsås bland annat för att hjälpa henne packa inför flytten.

Den 17/4 1941.
Det var den dagen, den kvällen, då Karin Boye, vid ett fulltaligt styrelsemöte hos Samfundet De Nio, avsade sig posten som skattmästare. Hon hänvisade till att hon skulle följa med sin svårt sjuka väninna Anita Nathorst till Malmö, och vara med henne tills det var över.
En av deltagarna i styrelsemötet, skrev senare att Karin Boye hade varit så ovanligt glad och meddelsam den kvällen, och att de var ledsna att se henne gå, men hon skulle ta ett sent tåg till Alingsås.
Och så for hon.

Man vet att hon firade påsk i Alingsås, och att förberedelserna inför Anitas flytt pågick intensivt. Det var tänkt att Karin Boye och hushållerskan Märta skulle hjälpa Anita flytta och ställa allt i ordning i det nya hemmet. Karin Boye skriver om det i det sista brevet till modern, Signe Boye, 21/4. (Se: KB: Okända brev och berättelser. Även brevet nedan.)

Dagen innan, 20/4, hade hon skrivit ett brev till ett tjeckiskt judiskt par, Hans och Alice Holewa, som hade bett henne om hjälp. Alice Holewas mor, fru Kapellner, befann sig i koncentrationslägret Theresienstadt i Tjeckien, och paret bad om hjälp att rädda henne från deportation till något av de andra lägren, där man trodde att hon som judinna, skulle avrättas. Kunde Karin Boye gå i borgen för henne, hjälpa henne till Sverige?

Brevet från Karin Boye innehåller olika skäl till varför hon måste säga nej. Det handlar främst om försörjningsplikter, gentemot Margot Hanel och modern, Signe Boye.

Fru Kapellner sändes sedan till Auschwitz, och mördades där. Paret Holewas försök att rädda henne, även med hjälp av andra personer , var förgäves. De klandrade inte Karin Boye för detta på något sätt. Det var för sent.

Efter det här hände det något, och jag återkommer om det i nästa post, 23/4 den dagen Karin Boye försvann.