Drottning Kristina och författarna som påverkade mig.

Det var min mor, Mirjam Svenhard, som vid något tillfälle sa att jag borde skriva boken om arbetet med Karin Boye, det vill säga om hur jag letade efter henne.
Jag hade nog tänkt det själv, men hon formulerade det. Andra har föreslagit att jag skulle skriva mina memoarer på grund av allt jag har varit med om tack vare mina olika projekt, och det blir en blandning, men med fokus på arbetet. Något av det privata kan vara intressant.

Två män påverkade mig mycket från början, författarna Lars Forssell och Olof Lagercrantz.

Lars Forssell.

Jag arbetade som påklädare på Stockholms Stadsteater när jag var 17 år.
Vid den tiden, 1968, spelades Lars Forssells pjäs om Drottning Kristina, Christina Alexandra på Stadsteatern, och det var en av mina stora teaterupplevelser, och inte bara det, utan orden drabbade mig.

”Då tänder vi ett ljus, min vän,
då tänder vi ett ljus
och älskar lite grann igen
och älskar tills att sommaren
slår ut som ljung och ögontröst
trots natt och höst, min sorgsna vän,
i våra kroppars hus.”

Jag brukade ligga nersjunken i drottningens stora säng i kulissen, omgiven av kuddar och spetsar, under en 4 meter hög sänghimmel med tunga blå sammetsförhängen, och se föreställningen, kväll efter kväll.

Det finns en kärlekshistoria i pjäsen, den mellan Drottning Kristina och Ebba Sparre, och det väckte något i mig, tankar om det lesbiska, tankar om kärlek, och om en innerlig passion.

”O Gud, låt min älskade komma!
Hon är dag, hon är natt, hon är blomma…”

När jag studerade i USA sände min mamma en bok av Lars Forssell – hon visste hur tagen jag var av pjäsen – och det fick mig att så småningom våga kontakta honom angående mitt skrivande.

Olof Lagercrantz.

Mamma sände mig även en bok av Olof Lagercrantz, Dagbok, från 1954, och den boken blev en befrielse, eftersom den visade på ett fritt sätt att skriva, som jag aldrig hade sett förr. Det går att skriva i dagboksform, det man kan säga att jag gör just nu.

Olof Lagercrantz, kom att skriva ett av de första breven till mig om Karin Boye, (jag får återkomma om det), och det var han som gav mig rådet att besöka Kungliga Biblioteket, som under många år kom att bli som ett andra hem för mig.
Min andra bok om Karin Boye: Okända brev och berättelser, är delvis dedicerad till Olof Lagercrantz, med ett tack för just det rådet.