Att förstå Karin Boye?

När man har ägnat mer än 40 år åt en människa, som jag har gjort med Karin Boye, så kan man ju tycka att man borde förstå den personen, och det kanske jag gör ibland, men, som jag brukar säga när jag talar om henne, det här är min tolkning, någon annan skulle kanske se det på ett helt annat sätt och dra helt andra slutsatser.

I början av mitt arbete träffade jag en grupp lesbiska kvinnor i Norge. Jag vände mig till dem för att få veta hur de såg på Karin Boye, och de svarade mig efter en tid att de inte tänkte på henne alls egentligenatt hon är en negativ förebild för lesbiska kvinnor, för att hon begick självmord. Och så har det nog varit under många år, sorgligt nog.

Men, jag tror inte alls att hon tog sitt liv för att hon var lesbisk (eller bisexuell snarare), utan för att det var så mycket som pågick i hennes själ och i hennes liv. Världskrig, förtryck, skrivande, svåra personliga relationer; hon levde med en kvinna, men älskade en annan döende, kvinna, som älskade en man… Hennes relation till döden var ju också mycket speciell, så sammanblandad med kärlek, längtan och vila.

Jag träffade en gång författaren Olof Lagercrantz på Kungliga Biblioteket . Hans biografi över August Strindberg (med samma titel), hade nyligen kommit ut, och han var mycket deprimerad. Någon slags efterreaktion på det stora arbetet, kanske.  Jag skulle intervjua honom vid det tillfället, men det var stört omöjligt. Det var inte mycket han sa.

Kanske var det något motsvarande som hände Karin Boye – utöver all  tragedi omkring henne – när hon hade skrivit Kallocain. Den kom ju ut 1940, inte långt innan hon tog sitt liv, i april 1941.

 

 

 

En kommentar till “Att förstå Karin Boye?”

  1. Det är intressant att följa din tolkning av Karin Boye .

Kommentarer är stängda.