Hur har ditt sexualliv påverkats av att du arbetar med Karin Boye?

Sådana frågor kan man få av journalister när man skriver om Karin Boye. Det är en fråga som aldrig skulle ställas om jag skrev om Vilhelm Moberg.

Man är på sätt och vis fredlös när man skriver om Karin Boye, på samma sätt som hon var mot slutet av sitt liv, och är fortfarande för den som känner sig hågad att koncentrera sig på hennes sexualitet.

För några år sedan kom det ut en roman om Karin Boyes tid i Berlin, och jag har nog sällan läst så mycket om oralsex och andra sexuella övningar som i den boken, om människor som har funnits i verkligheten, och som inte kan värja sig.

Författaren som kallar sin bok ”en fri litterär fantasi”, tycks ha glömt att hon skriver om två personer som båda tog sitt liv vid ung ålder, Karin Boye var 40 år, och Margot Hanel, hennes partner som tog sitt liv en kort tid efter Karin Boye, var 29 år gammal.

Jag sände några ord av Karin Boye till författaren:

Det en gång sagda blir alltid sagt

och står till tidernas slut,

och ingen ångestnatt har makt

att plåna det ordet ut. 

 

Den här författaren var dock inte den första som använde sig av Karin Boye, på ett sådant sätt.  Karin Boye hade under 30-talet ett kort förhållande med litteraturhistorikern Victor Svanberg, och 1970 gav han ut sina memoarer, Leva för att leva.

I boken beskriver han samlag med Karin Boye, delvis i detalj – något han inte gör med någon annan person – och det blev en skandal, och en chock för dem som stod henne nära. Jag förstod långt senare att just det här var ett av skälen till att hennes släkt och vänner så ihärdigt insisterade på att jag inte skulle ägna mig åt hennes privatliv. Det tog lång tid att få människors förtroenden på grund av det.

Man kan säga att jag fick en utökad familj när det här började, och några av dem jag lärde känna kom att bli mycket nära vänner, som jag hade förmånen att följa hela vägen.

De var även mycket vänliga människor, som med stort tålamod tog sig an den här obildade personen. Jag har inte gått så mycket i skolan på grund av  min bakgrund. 

Man kan säga att vänskapen med dem blev mitt universitet. Jag är mycket tacksam för det.