En grav av papper…

Jag har samlat väldigt mycket material om Karin Boye och människorna omkring henne, och det har gått många år. Det har funnits tillfällen då jag ville ge upp – jag tänkte mig en glasskulptur framför Kungliga Biblioteket i Stockholm, fylld av mina papper, som ett tecken på vansinne.  Inte bara mitt, utan även andras. Det lär finnas många samlingar av påbörjade, men aldrig genomförda, projekt på Kungliga Biblioteket.

Det var någon som antydde att jag skulle bli som journalisten Barbro Alving, som i många år samlade material om Elin Wägner, men inte förmådde samla ihop det och skriva om henne, och det där låg sedan över mig som en dov skräck, och åren bara passerade. Men det blev tack och lov både artiklar, fotoutställningar och böcker om Karin Boye.

För en tid sedan blev jag mycket förälskad, och kom till liv efter många års ensamhet och intensivt arbetande, men det blev tyvärr ingenting med den kärlekshistorien.

Jag upplevde det som att uppväckas från de döda, för att sedan få veta att jag måste gå tillbaka till det som kändes som min grav – av papper. Tanken på att stanna där, och bara fortsätta och fortsätta, kändes absolut tröstlös, så den här bloggen kan man säga är min räddning från det.

Jag ser verkligen fram emot att skriva här!

En kommentar till “En grav av papper…”

Kommentarer är stängda.